Alltså seriosly.. Jag blir så jäkla trött på folk ibland! Tillexempel när man står och pratar med några som man inte käner så där vansinigt bra. Och så är det ingen som gör någonting för att få in en i samtalet. Påriktigt, även om folk inte bryr sej så mycket om "nykomlingen" så kan man väl ändå va ödmjuk och sjön!? Man käner sej som värsta outsidern och blir as stel. Jag tycker pärsonligen inte att det är den ensamas ansvar att försöka komma in i samtalet, som ofta tillochmed är fätt intärnt. Så jag tänker fruktansvärt mycket på hur jag pratar, när det kommer in en ny i gänget. Typ berättar bakrundsfakta och så ifall man berätar någonting... För det är värkligen hämskt att sitta  i ensam-sitsen. Håller ni med?